Högre seminarium: Anna W Gustafsson

Vi använder ofta metaforer för att göra det ofattbara fattbart: det som är abstrakt och okänt fångas i ord som knyter an till något som är mer konkret och välbekant. Särskilt betydelsefulla blir metaforerna i sammanhang som är starkt personliga och känsliga. Ett sådant sammanhang är cancer. Tidigare forskning har visat att metaforer kan ha stärkande kraft, men också att de kan ge upphov till känslor som rädsla, hjälplöshet, isolering och skuldbeläggande. Många röster har genom åren uppmärksammat problemen med de så vanliga kamp- och strids-metaforerna och noterat att dessa riskerar att lägga skuld och ansvar på de sjuka. Men vilka metaforer använder de sjuka själva när de talar om sin cancer, och vilka funktioner har metaforanvändningen för dem?

I mitt föredrag kommer jag att presentera resultat från projektet MEPAC, Metaforer i palliativ cancervård, som undersökt ett material bestående av bloggar skrivna av cancerpatienter och transkriptioner från fokusgrupper med anhöriga respektive vårdpersonal. I projektet har vi utgått från en förståelse av metaforer som vilar på kognitiv metaforteori och jag kommer att kort presentera vår metod för metaforanalys, ge exempel på metaforer och presentera hur olika metafortyper fördelar sig i materialet. Slutligen kommer jag att diskutera hur metaforanvändningen kan relateras till psykologiska teorier om coping, dvs. vårt sätt att hantera kriser.