Högre seminarium: Matteo Tarsi

  • Datum: –16.00
  • Plats: Zoom: https://uu-se.zoom.us/j/62476670219
  • Föreläsare: Matteo Tarsi, Uppsala universitet, Inst. för nordiska språk
  • Arrangör: Institutionen för nordiska språk
  • Kontaktperson: Lasse Mårtensson
  • Seminarium

Den isländska språkvetenskapliga grundterminologin under 800 år

Isländskan har en lång språkvetenskaplig tradition, vars äldsta källa är den s.k. Första grammatiska avhandlingen, från ungefär mitten av 1100-talet. Isländskan är dessutom känd för sin radikala purism, särskilt från 1800-talet och framåt. För att täcka behovet av fackterminologi inom det språkvetenskapliga området har man på isländska skapat egna, inhemska ord sedan början av den språkvetenskapliga verksamheten på ön (ett fåtal termer är sannolikt ännu äldre, och har sitt ursprung i runkulturen). Frågan jag ställde mig var då hur detta stora ordförråd utvecklades under århundradena. Förändrades det plötsligt i samband med purismen efter 1550, när ett slags språkrensning inleddes, eller har den språkvetenskapliga grundterminologin alltid varit huvudsakligen inhemsk?

För att få svar på denna fråga har jag samlat språkvetenskapliga termer, över 55 betydelser från 24 källor: från Första grammatiska avhandlingen till Alexander Jóhannessons Urnordisk grammatik, från 1920. Undersökningen visar att en viss terminologisk variation föreligger i olika verk från olika tider, men huvudsakligen har det isländska språkvetenskapliga ordförrådet varit inhemskt från början. Det betyder att nästan alla termer har bildats genom interna ordbildningsstrategier, dvs. utan att låna ord (med ett fåtal undantag). Den långa traditionen av att bilda facktermer med inhemska resurser, som finns på många håll i isländsk facklitteratur sedan medeltiden, ligger till grund för den puristiska ideologin som isländskan är känd för. Forskningsmaterialet ingår i mitt postdoktorala projekt om lexikonet i nordiska språk under perioden 1550–1800.