Högre seminarium: Matteo Tarsi

’att lära ut’ och ’att lära sig’ i de germanska språken (med en exkurs om indoeuropeiska)

Även om gotiska har alla fyra grupper svaga verb som rekonstrueras för urgermanska, finns det inget -nō/na-verb med betydelsen ’att lära sig’. Samma gäller mutatis mutandis för nordgermanska. Västgermanska är den enda grupp germanska språk där ett sådant verb finns, urg. *liz-nō/na- > fe. leornian, fsax. līnōn (med r-synkope och  ersättningsförlängning), lernōn, fhty. lernōn, (→) lernēn, lirnēn, o.s.v. Denna situation utgör en avvikelse, eftersom -nō/na-verb endast blev produktiva i just gotiska och nordgermanska. Man kan därför fråga sig vad som hände med det rotavledda verbet urg. *liz-nō/na-.

Betydelsen ’att lära ut’ hänger ihop med ’att lära sig’. Verb i båda betydelserna i germanska går tillbaka till den indoeuropeiska roten *leis-. De germanska verbens ursprungliga betydelse kommer ifrån den semantiska utvecklingen ’att följa’ → ’att lära sig’ (imperfektiv), om man räknar med att lat. līra ’fåra’ (jmf. dēlīro ’jag avviker från en rak riktning → jag är sinnessjuk’), fhty. -leisa ’spår’ samt fksl. lěcha ’rygg mellan fåror’ är besläktade. Jfr got. lisan < urg. *lisan- ur ie. perfektstammen le-lói̯s/lis-  ’hava följt’ → ’veta’ och den semantiska utvecklingen i gr. οἶδα ’jag vet’, got. witan ’veta’, fisl. vita ’id.’ o.s.v. ur ie. perfektstammen *u̯oi̯d- ’hava sett’ → ’veta’.

Verb bildade ur ie. *leis- med betydelsen ’att lära ut’ finns i gotiska och västgermanska: gotn. laisjan (med analogiskt s efter det preterito-presentiska verbet lisan ’veta’, LIV2, s.r. lei̯s-); västgermanska: fe. lǣran, fsax. lērian, fhþ. lēren o.s.v. Dessa verb (urg. *laizija-) kallas för kausativa i det att deras betydelse är ’låta/göra X’, där X är rotens grundbetydelse.

Det nordiska verbet fisl. læra [c. 1200+], fsv. lära [c. 1350+], fd. lære [c. 1450+] o.s.v. är ett lånord ur det västgermanska språkområdet: från fornengelskan till isländskan men förmodligen ett lite senare lån i östnordiska ifrån mlty. lêren. Dess ursprungliga betydelse var ’att lära ut’. Jfr dessa exempel (ur ONP, Söderwall och Gammeldansk ordbog):

fisl. lęri oss nv oc þa en almatci gvd ’läre oss nu och då den Allsmäktige Gud’  (Epigrammata sancti Prosperi; = lat. ... doceat ..., PL 51, col. 515)

fsv. visaþe han ok lärþe himirikis up gang at tolf dygþa trapom ’han visade och lärde ut himmelrikes uppgång genom tolv rättfärdiga steg’ (Codex Bureanus)

fd. han lærde thæm bodhe j wisdome ’han utbildade dem båda i visdom’ (Ex. 35:35; = lat. ambos erudivit sapientia)

Betydelsen ’att lära sig’ är en senare semantisk utveckling, förmodligen uppkommen tack vare kontakterna mellan de nordiska språken å ena sidan och de västgermanska prestigespråken å andra sidan, särskilt lågtyska (mlty. lêren ’lära ut, lära sig’ men fsax. lērian ’lära ut’; me. lēren ’lära ut, lära sig’ men fe. lǣran ’lära ut’).

Den isländska mediopassiva formen lærask användes sedan ungefär 1200 i betydelsen ’att lära sig’ (se t. ex. i den isländska homilieboken: af boka lestre læromc ver ’vi lär oss av bokläsning’, ONP, s.v. læra). Läget i östnordgermanska är så att i fornsvenska användes den reflexiva formen lära sik där forndanska har den mediopassiva formen læræs.

Föredraget inleds med några ord om -nō/na-verb och deras ursprung samt en sammanfattning av äldre studier om det urgermanska verbet *lisan- och avrundas med en exkurs om läget i de övriga indoeuropeiska språken som jag hittils hunnit samla material om.

Denna studie är en del av forskningsprojektet Early Germanic at the frontier: An exploratory project on Early Germanic in the European context som skickades som en del av ansökan till forskningstjänst vid Kungl. Vitterhetsakademien.

Förkortningar

Ex. = Exodus (Andra Moseboken).

Gammeldansk ordbog = Gammeldansk ordbog. http://www.gammeldanskordbog.dk. Köpenhamn: Det Danske Sprog- og Litteraturselskab.

LIV2 = Lexikon der indogermanischen Verben, red. Helmut Rix et al., andra upplagan genom Helmut Rix och Martin Kümmel. Wiesbaden: Reichert, 2001.

ONP = Ordbog over det norrøne prosasprog. Köpenhamn: Københavns Universitet.

PL = Patrologia Latina, red. Jacques Paul Migne. Paris, 1844–1855.

s.r. = sub radice

s.v. = sub voce

Söderwall = Ordbok öfver svrenska medeltids-språket, red. K. F. Söderwall. Lund, 1884–1918.