Klimatstrejkaren: Högutbildad, frustrerad och litar på forskaren

Allt fler vuxna deltar i de globala klimatdemonstrationerna och Greta Thunbergs betydelse som inspiratör för aktionerna minskar något. Det visar rapporten Protest for a future II som bygger på intervjuer med miljöaktivister i tre världsdelar.

I september 2019 arrangerade aktivistnätverket Fridays For Future världens hittills största globala klimatstrejk. Nätverket lade stor vikt vid att öka antalet vuxna deltagare, och den nya forskarrapporten Protest for a future II visar att kampanjen var framgångsrik.

– Global Week of Climate Action samlade 7,6 miljoner protestdeltagare i 185 länder. Enkätsvar från deltagare i 19 städer i Europa, USA, Australien och Mexico visar att andelen vuxna ökade markant i jämförelse med de protester som genomfördes ett halvår tidigare, säger Katrin Uba, forskare vid Uppsala universitets statsvetenskapliga institution.

Rapporten visar också att Greta Thunberg spelar en fortsatt viktig roll som inspiratör. Hennes namn förekommer frekvent i samtliga länder, i synnerhet i Sverige men även i USA där var fjärde deltagare uppger att Thunberg haft mycket stor påverkan för deras val att delta. Generellt minskar dock den svenska klimataktivistens betydelse för beslut att demonstrera i jämförelse med mars månads klimatstrejker, något forskarna tolkar som att rörelsen börjar etablera sig med egna, lokala ledare i respektive land..

Frustration, ilska och oro

– Vi ser vidare att en majoritet av klimatdemonstranterna har universitetsexamen, studerar vid universitet eller har föräldrar som studerat vid universitet. Många uttrycker frustration, ilska och oro inför den globala uppvärmningen och vi konstaterar även att allt färre deltagare hyser tilltro till politikernas förmåga att fatta beslut som ska lösa klimatfrågan, säger Katrin Uba.

Jämförelser städerna emellan visar även tydlig geografisk skillnad i demonstranternas syn på hur klimatutmaningarna bör mötas. Bland de yngre deltagarna sätter ungdomarna i Oslo lägst hopp av alla till såväl forskning som politik. I skalans andra ände hittar vi Göteborgs unga som uppger störst tilltro till de förtroendevalda. Mest tillit sätts till forskningen – i Mexico City uppger samtliga ungdomar att de ser vetenskapen som vägen till hållbar utveckling – och många klimatstrejkare instämmer i att ”regeringen måste alltid agera utifrån vad klimatforskarna säger, även om majoriteten av medborgarna är emot”.

– Det visar att klimatstrejkarna verkar lita på forskningsresultat. Beredvilligheten att bortse från en eventuell folkmajoritet kan dock vara problematisk ur demokratisk synvinkel, å andra sidan håller klimatstrejkarna demokrati framför någon annan form av styrelseskick. Till sist ser vi en genomgående skepsis mot att företag och marknad kommer att lösa klimatproblemen. I jämförelse sätter många, i synnerhet yngre, avsevärt större tilltro till individuella livsstilsförändringar och uppger att de redan gör många miljövänliga val, konstaterar Katrin Uba.