Hallå där Jörgen Hermansson
26 maj 2014
Jörgen Hermansson, professor i statskunskap och vicerektor för vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap från 1 juli 2014.
Jörgen Hermansson, professor i statskunskap, har precis blivit vald till vicerektor för vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap från 1 juli 2014. Vi träffade honom för att ställa några frågor om framtiden.
Hur känns det?
− Det är lite pirrigt. Jag känner mig ödmjuk inför uppgiften, inte minst i ljuset av den ledningskris som har varit vid Uppsala universitet. Men det var då det, nu ska vi få det att fungera bättre än någonsin, det är ju alltid det som är vår uppgift.
Varför tackade du ja?
− Kollegerna på den statsvetenskapliga institutionen har varit mycket engagerade i diskussionerna om hur ett lärosäte ska styras och de tyckte att jag inte bara borde prata utan att jag nog är rätt person för jobbet.
Vad ser du som viktigast den närmaste tiden?
− Uppgiften som vicerektor är att få till ett bra lag. Om det är möjligt vill jag gärna att områdesledningen blir mindre reaktiv och mer proaktiv. Vi alla i områdesledningen behöver lyfta upp frågor från verksamheten.
− Vi borde också ha en gemensam bild av hur universitetet ska styras. Vi kommer inte alltid att vara ense i enskilda frågor och därför är det viktigt med en tydlig fördelning mellan de olika delarna i organisationen.
Vilka utmaningar ser du för vetenskapsområdet?
− Kvalitet i utbildningen. Vi ska vara ett av lärosätena i landet med bästa möjliga utbildning. Jag är inte säker på att vi lever upp till det idag. Våra studenter ska arbeta hårt, lära sig kritiskt tänkande men dom ska inte behöva genomskåda några sociala koder för att studera vid Uppsala universitet. Studentbegåvningar finns inom alla klasser och Uppsala universitet ska vara öppet oavsett varifrån studenten kommer. Kvalitetsmässigt ska vi jämföra oss med ungefär likvärdiga universitet i omvärlden utifrån ämne. Det behöver ju inte vara samma universitet vi jämför oss med mellan olika ämnen.
− Utredningar och utvärderingar. Det råder ett utredningsraseri som blivit för mycket för verksamheten. Men det kanske inte går att få bort, istället får vi bland annat arbeta med att själva ta grepp över utredningar och utvärderingar. En tanke är att vi börjar arbeta med egna lokala utvärderingar som bygger på vad institutionerna vill göra. Kanske kan vi hitta finansiering för att institutionerna ska kunna genomföra benchmarking eller studiebesök.
− Utvärdering av forskarutbildningen. Inför de kommande utvärderingarna av forskarutbildningen ska vi om möjligt ta greppet och börja med egna utvärderingar så vi vet våra egna positiva och negativa sidor. Vi ska hjälpa institutionerna sörja för kvalitetsarbetet.