Kvinnliga nätverk hopp för Rysslands fattiga
14 november 2014
Det är ingen som riktigt vet hur stor fattigdomen är i Ryssland. Men att den är verklighet för en mängd människor och inte minst barnfamiljer är otvetydigt. Men vad görs för att försöka lösa problemet?
Forskning visar nu att en av de framväxande lösningarna är de nätverk med kvinnor som arbetar och engagerar sig i sociala frågor. De samarbetar och försöker hitta lösningar för de fattiga i Ryssland.
- Det handlar fortfarande mest om välgörenhet och mindre om egenmakt. Men trots systemproblem finns det på lokal nivå tendenser att man genom samarbete mellan framförallt kvinnor på olika positioner försöker hitta vägar framåt, säger Ann-Mari Sätre.
Nationalekonomen Ann-Mari Sätre vid Centrum för Rysslandsstudier har länge forskat om bland annat fattigdom och småföretagande i forna Sovjetunionen och nuvarande Ryssland. Hon har precis publicerat artikeln "Paid and Unpaid Social Work in Russia. Is Women’s Social Work opening up Opportunities for Empowerment Processes?", i tidsskriften "International social work" om möjligheten till egenmakt i Ryssland.
Artikeln är resultatet av ett samarbete med Nizjnij Novgorod regionen i Ryssland, cirka 45 mil från Moskva. En lokal politiker tog initiativ till att undersöka möjligheterna för fattiga att med egen kraft ta sig ur fattigdomen och bjöd därför in forskare. Ann-Mari Sätre har tillsammans med ett ryskt forskarteam från Nizjnij Novgorods statliga universitet intervjuat socialarbetare, hjälpsökande, politiker och företrädare för ideella organisationer i två städer i regionen.
Krångliga regler
Under perioden efter Sovjetunionens upplösning försvann de statliga skyddsnäten som till exempel fri utbildning, hälsovård, förskola. Men i början av 2000-talet började skyddsnäten byggas upp igen. Socialarbetare utbildades och olika former av stöd infördes. Men stöden är i allmänhet mycket små och krångliga att beräkna.
- Socialarbetarna ägnar idag mycket tid till att beräkna bidrag, de hinner inte göra något annat. Dessutom finns ett stort mörkertal, för att få stöd måste du anmäla dig själv och bli registrerad som arbetslös men då måste du uppfylla en massa kriterier och fylla i krångliga blanketter. Många utsatta försöker inte ens ansöka om stöd, de räknar inte med att de kommer att uppfylla kriterierna.
Barnfamiljer utsatta
En utsatt grupp i Ryssland är barnfamiljer. Många vuxna har låga löner och när kostnaderna ökar med barnen blir många barnfamiljer beroende av olika typer av socialt skydd.
- Men det sker ett samarbete mellan skolor och socialarbetare. Det finns inte mycket resurser men de informerar och försöker vara ett stöd. Det sker också ett samarbete med sjukvården för att fånga upp små barn innan skolan.
Kvinnliga nätverk
Traditionellt är socialt arbete ett kvinnoyrke i Ryssland, samma gäller politiken, de flesta politiker som arbetar med hälsovård, utbildning och sociala frågor är kvinnor. Den låga pensionsåldern gör också att många börjar arbeta ideellt efter pension och engagerar sig i någon av de ideella organisationerna. Men både ideella organisationer och det statliga systemet är ganska hierarkiska och därmed krångliga och tröga.
- Den aktiva välgörenheten fungerar bra. Det är lätt att få människor att ställa upp med resurser om till exempel ett hus brinner ner och trots att hierarkierna förstör finns det på lokal nivå tendenser att man genom samarbete gör ett bra arbete. I en region bildar kvinnor som ideellt eller professionellt arbetar med socialt arbete nätverk och försöker hitta nya vägar. Människor i Ryssland är ju vana att hitta vägar runt systemet för att lösa sina problem.
- Men stödet handlar fortfarande mer om välgörenhet än om egenmakt. Det finns inom ramen för systemet knappt något stöd för att människor själva ska få verktyg för att hjälpa sig själva. Även om det finns exempel på motsatsen, till exempel försöker myndigheterna just nu stimulera barnfamiljer att ta emot fosterbarn mot ersättning. Barnfamiljen får en extra inkomst och får därmed möjlighet att klara sin ekonomi.