Krishantering efter branden

Det är drygt ett år sedan Sveriges största skogsbrand på åtminstone 65 år. Branden spred sig snabbt och drygt 1000 personer fick evakueras. Det har skrivits mycket i media om hur krisen hanterades. Men vad kan vi lära oss av branden?

– Jag brukar säga att vi måste hitta de politiska entreprenörerna som är kunniga i sakfrågan och som förstår sig på sin organisations byråkrati. De personerna måste hitta de innovativa sätten att skapa ett brett engagemang för och implementera en läroprocess om krishantering och krisberedskap.

Det säger Daniel Nohrstedt, forskare vid statsvetenskapliga institutionen och Centrum för naturkatastroflära. Han arbetar med en studie om hur samverkan fungerade under skogbranden i Västmanland, i samarbete med Örjan Bodin vid Stockholm Resilience Center på Stockholms universitet.

Strategiskt viktiga uppdrag

Som underlag till studien gjordes en enkät till 129 personer med strategiskt viktiga uppdrag under krishanteringen. Av enkäten framgår att de inblandade tycker att samverkan har fungerat bra när det gäller att hitta rätt samarbetspartners och identifiera mål för samverkan. Däremot är de inblandade mindre nöjda med hur organisationerna har delat information mellan sig under krishanteringsarbetet. Det var även svårt att åstadkomma en gemensam lägesbild av hur krisen utvecklades.

Förhandsplanering fungerar dåligt

Enkätsvaren visar att 32 procent inte hade någon tidigare erfarenhet av större kriser. Krisplanering och beredskapsplaner är viktiga men forskningen visar samtidigt att förhandsplanering ofta fungerar dåligt när det hettar till på riktigt.

 – Man kan skilja på hårdvara som till exempel lagstiftning, krisplaner, material, och mjukvara som är förutsättningar för samverkan. Det är viktigt att ägna tid åt mjukvaran mellan kriserna, alltså att regelbundet ha erfarenhetsutbyte, utbildning och öva samverkan mellan olika organisationer och funktioner med olika typer av krisscenarion, säger Daniel Nohrstedt.

 ------

Fem punkter för bättre krisberedskap:

• Ge större utrymme för aktörer på alla nivåer att öva sig i att möta överraskningar genom regelbundna krisövningar.

• Säkerställ att ledare inom politik och förvaltning på olika nivåer har ett närvarande engagemang i frågor om samhällets krisberedskap.

• Etablera en kultur av öppenhet och granskning där alla perspektiv ges utrymme.

• Skapa tydligare kommunikation med allmänhet om krisberedskapens möjligheter och begränsningar.

• Engagera utomstående expertis för att utvärdera och utveckla krishanteringssystemet på olika nivåer.

Anders Berndt